- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
78

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han betraktade henne ett ögonblick.

»Du kunde spara dig besväret,» sade han sedan,
långsamt afpetande askan från sin cigarr, »en fluga gör
ingen sommar.»

»Jag har icke hoppats att kunna reformera verlden,
men jag har hoppats att kunna behålla aktningen för
mig sjelf.»

»Och törs jag fråga dig, hvilken yttre anledning
har väckt dessa högst sällsamma tankar i en
nittonårig flickhjerna?»

»Den der frågan innebär en förnedring för
qvin-nan,» sade hon allvarsamt, »och dock jag måste bekänna
det ni har rätt, det fanns en yttre anledning.» Hon
började tala fort, med ögonen häftade på marken. »Det
var förra sommaren en fest lik den i går hos baron
K:s. Nå väl, min tant blef på aftonen, sedan vi
kommit upp till oss, illamående; hon önskade få några
bitar is. Jag knöt en näsduk om mitt hufvud, kastade
en sjal öfver axlarna och skyndade ned. En betjent,
som jag mötte, sade mig att isdosan stod i skänken
innanför matsalen. Jag blef tagen för en
kammarjungfru den gången. Jag gick efter anvisning, men
knappt var jag inkommen, förr än hela samlingen af
manliga gäster rusade in i matsalen, för att, efter en
promenad, än ytterligare undersöka vinflaskorna, som
till stor mängd funnos qvar på bordet. Hvad var att
göra? Jag hoppades besöket skulle blifva kort; min
oordnade drägtv till och med endast min närvaro vid
denna sena timma, gjorde mig tveksam att gifva mig*
tillkänna, och så», — hon talade de följande orden
långsamt och nästan frampressadt, ”blef jag vitne till
deras konversation ”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:08:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kavagkant/1/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free