- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
80

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

komligt återvunnit sin sjelfbeherrskning, med sitt van*
liga gäckeri i rösten.

»Icke alla — — men alla för en sann qvinlighet
vanhedrande. Men kanhända har jag också att tacka
Stina i grindstugan för en liten lärdom äfven i det
fallet. Ni får ursäkta att mina filosofiska källor ej
äro fullkomligt fashionabla, de äro så mycket mer
ursprungliga. Hon brukar säga: ”Alla ä vi vackra, men
m ä inte alla lika däjeliga” Om ni visste, hvilken
verld af skönhet och lycka dessa enkla ord öppnat för
mig. Af huru ringa värde blifva ej inför dessa ord
alla menniskors omdömen om det, som är fult eller
vackért, gent emot en* skapande mästarhand.» Och hon
upprepade sakta med ett drömmande uttryck: »Alla ä
vi vackra1 men vi ä inte alla lika däjeliga.» »I alla
fall är det lyckligtvis icke alla, som döma så strängt
som ni,» återtog hon, hastigt bortjagande svärmeriet,
och uppdragande ett bref ur sin klädningsficka. »Jag
fick detta i går, och jag trodde jag borde visa det för
or,» tilläde hon blygt räckande honom detsamma.

Kasimir genomögnade det.

»Det är i sanning ett hedrande anbud,» sade han
med isande köld. »Amiralen är en ärans man.» Han
teg ett ögonblick. »Du antager det naturligtvis.»

*»Det låter som ni ville begagna första bästa
tillfälle att bli af med mig,» sade hon sorgset.

Han vände sig bort.

»Jag vill icke hindra din lycka,» sade han.

»Ni har således intet emot, att jag afsänder mitt
afslag. Det gör mig mycket ondt att behöfva orsaka
Amiralen ett ögonblicks sorg, men jag har åtminstone
-det medvetandet, att jag aldrig uppmuntrat honom.
Ah, se der!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:08:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kavagkant/1/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free