- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
83

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tonia. Hon hade varit omgifven af uppvaktande
kavaljerer, men då en ny vals spelades upp, och hvar och en
ilade att uppsöka sin utvalda, blef hon ett ögonblick
allena.

»Nå, din amiral har vetat att trösta sig,» sade
Kasimir, då en äldre herre passerade dem, förande en
ung dam vid armen.

»Ja, jag ser det, och jag är glad deröfver. Jag tror
han får en god hustru, och jag gjorde aldrig anspråk
på att behålla någon plats i hans hjerta.»

»Men du dansar icke. Roar det dig ej?» v

»Ack jo, det skulle roa mig under vissa
förutsättningar. Men jag måste verkligen ha stor aktning för
den man i hvars armar jag skulle tillåta mig att
inneslutas. Och derföre valsar jag icke.»

»Du vill väl ej utdöma halfva balsällskapet.»

»Nej. Men konvenansen tillåter icke mig att göra
någon utgallring. Valsar jag med en, är jag prisgifven
åt alla, derför måste jag försaka nöjet.»

Han böjde sig djupt ned öfver henne.

»Skulle du vilja gifva mig ett hvarf, Antonia?»
sade han.

Hon såg upp på honom med en klar och öppen blick.

»Ja, sade hon, hvilka fel ni än må äga, grefve
Kasimir, så tror jag på ert hjertas adel och ert lifs renhet.»

»Tack Antonia,» sade han. »Jag är glad att kunna
gifva dig rätt. Du kan hafva detta förtroende till mig.»

Derefter tog han hennes arm och började
långsamt gå genom salongerna. De kommo till ett litet
kabinett,, prydt med lefvande växter — det var tomt.
Ljus brunno ibland blomstergrupperna. De stannade.

»Då du vaknar i morgon, Antonia, är jag borta.
Jag måste resa.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:08:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kavagkant/1/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free