- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
84

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Så hastigt! Är det något sorgligt? — Er syster?»

»Se hit,» sade han. »Ser du, om jag gör så här,»
och han förde fingret hastigt genom lågan på det
närmast brinnande ljuset, »då gör det ingenting. Men gör
jag så,» och han höll sitt finger stilla några sekunder
midt i lågan, »då svider det, och såret kan måhända
aldrig läkas.»

Färgen sjönk på hennes kinder, då hon betraktade
honom med undran och förskräckelse i sin blick.

»Ibland,» fortfor han, talande »fort och med dämpad
röst, »ibland tänker jag att vi två skulle vara starka
nog att stå tillsammans gent emot en hel verld,
kämpande för våra ideal. Antonia, hvarför blir du 9å
blek, hvarför darrar du så? Tror du jag ville kasta
en enda skugga öfver din ungdom? Jag flyr ju — ty
jag vet ej hvad jag har att bjuda dig. Det går ej så
lätt för mig, som för din amiral. Jag måste pröfva

mig sjelf, Antonia. Men om jag kommer åter–o

min vän! Emellertid var glad, var glad. Plocka lugnt
ditt ungdoms lifs rosor och hoppas, min Antonia, som
jag. Farväl.» Han gick.

Hon kände en sammanpressning kring hjertat, som
om hon skulle qväfvas. Hon gick några gånger fram
och tillbaka i det lilla rummet. Ljusen brunno,
blomstren doftade, den aflägsna musiken ljöd svagt. Hon
visste icke, der hon vred sina händer, hur hon hade
behandlat sin spetsnäsduk, förr än hon märkte några
lätta, tunna trasor vid sina fötter. Det var det enda
synliga spåäfet af hvad som tilldragit sig i det
»förtjusande lilla Arkadien», som en löjtnant ögonblicket
derefter kallade det förtrollande blomsterrummet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:08:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kavagkant/1/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free