- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
88

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

efter mig sjelf? Hvad hade icke Pierre gifvit mig?
För min skull gick han i fattigdom och brist, för
min skull mottog han pisksmällarna på sin egen rygg.
Hur mången gång bar han mig icke öfver kärr och
moras, eller vandrade natten ut omkring elden, medan
jag låg insvept i hans rock och sof, hur mången gång
delade han icke sin knappa föda med mig. Så mycket
han förmådde stälde han sig emellan mig och lidandet.
Kunde jag svika honom, då lyckan började le emot
mig? Tack vare er, fick jag en vän —jag anförtrodde
min sorg åt henne. Hon visade mig hvar jag skulle
använda allt hvad jag fick af er så rikeligen. Doktor
Konrad blef min bankir — Pierre fick uppfostran.
Det var han, som åtföljde doktor Konrad till baron
K:s och uppträdde, utan att igenkänna mig, till mitt
försvar den der aftonen, ni vet. Menniskorna kalla
honom ful — kanhända. — Jag ser med gamla Stinas
öggji, och dessutom känneT jag hans hjerta. Han
kommer med i-afton — han har tagit sin examen just nu.
Han blir en stor man, säga de; och det är ni, söm
gjort honom dertill. Från er härflyter det alltsammans.»

Då han icke svarade, och hon fortfarande icke
kunde se hans ansigte, vaknade hennes hjerta, hennes
röst blef mjuk och öm, då hon fortsatte.

»Fördöm oss icke, grefve Kasimir. Vi voro två
sydländska plantor i en främmande jord — ensamma

— fader- och moderlösa med alla barndomens
hågkomster gemensamma, var det underligt att vi höllo
tillsammans? Ack, jag talar för oss och jag glömmer
att ni lider. Men, grefve Kasimir, det är icke
förgäf-ves jag växt upp ensam med mina tankar i dessa
parker. Jag vet något litet hvad tacksamhet och pligt
vill säga. Kan min hand vara er till ett stöd och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:37:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kavagkant/1/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free