- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
89

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hjelp, så tag den. Vi veta båda hvad vi äro er
skyldiga. Han kominer hit endast för att tacka er, säga
farväl till sitt nya fädernesland och mig — och
sedan resa.»

Då han ännu teg i samma nedböjda ställning,
återtog hon oroad och tveksam: »Jag kunde ha dolt
det alltsammans för er, men ni vet, jag älskar
sanning öfver allting.»

Hon gick intill honom och lade sin hand på
hans axel.

»Men så tala då, o, min välgörare! Sönderslit icke
mitt hjerta! Jag är ju här hos er. Kasimir, jag skall
lära att älska er — jag älskar er redan nog mycket
för att till hvaije pris önska att rädda er.»

Ja, hon var der hos honom; hennes hand vidrörde
honom, hennes ömma af känsla genombäfvade röst
ljöd tätt intill hans öra. Och hon talade sanning,
mera kanske än hon sjelf förstod. Hon skulle lära^t
älska honom. Han visste det. Han kände
öfverens-stämmelsen i deras skaplynnen, gemensamheten i deras
sträfvanden, och dessutom visste han, hvad hon ännu
aldrig sett, det som fanns i hans hjerta. Han behöfde
blott utsträcka armen, och hon skulle hvila der.
Förstod hon hvad detta ville säga? Det var kanske endast
en darrning i luften som sade honom, att hon började
ana det, der hon stod qvar invid honom, och han
vågade ej, för hennes skull kanhända lika mycket som
för sin egen, förlänga dessa sekundeT af sällhet och af
qval. Och ändå — hvarför icke? Vinsten var oerhöTd.
Den hade blott ett fel — den skulle vara stulen.

Han höjde långsamt sitt bleka och vackra ansigte,
och i det han sakta sköt henne bort ifråi} sig sade han:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:08:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kavagkant/1/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free