- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
96

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Nej i morgon är stolen tom, Martha, såvida ingen
annan sitter der.»

Hon stod tyst några ögonblick. Det var tydligen
första gången idéen om en skilsmessa fattade henne.

Slutligen sade hon:

»Det vore bättye att ingen satt der.»

Hur kunde jag underlåta att kyssa henne för
hennes sanna uppfattning, för hennes trogna lilla hjerta!

Men molnet, som en stund förmörkat hennes klara
panna, försvann snärt, och hon sade med en mystisk
hviskning och en glad och förväntningsfull liten nick:

»Vet du, i afton skall jag på barnbal i salongen,
och jag skall ha hvita sidenskor.»

Hon såg betänksamt på sina små fötter, hvilka
redan nu togo sig helt behändigt ut i små bruna
lackerade kängor.

Jag suckade — ack, hon var bara tre år.

Sköterskan ropade nu på henne och hon gick några
steg ifrån mig, men återvände än en gång, sträckte
sig upp mot mig på tåspetsarna och sade skrattande:
»Jag ville nästan hellre vara hemma, för lilla bror skall
bada och badkaret är så litet, så litet.»

Och så sprang hon. Hon fick en ganska försvarlig
ruskning i armen af sin sköterska, som fått vänta
några minuter, och nu drog henne med sig med en
mycket större hårdhändthet än tillfället tycktes kräfva,
men icke desto mindre vände hon sig, då hon kom till
hörnet, om mot mig och nickade.

Ja, det var hela historien om lilla Martha, det
var ju icke mycket. Och ändå kan jag icke glömma
henne, och hvarje gång jag tänker på henne måste
jag ofrivilligt sucka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:08:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kavagkant/1/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free