Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till naturens enkelhet och sanning märkt att man till
en viss grad förlorat.
Sedan vi en stund tysta sittande på ett par stenar
betraktat den vackra taflan framför oss, sade slutligen
min reskamrat, pekande på några barn, som lekte på
gräsmattan icke långt ifrån oss: »men se dock på
denna flicka 1 Jag tror jag aldrig i mitt lif sett något
vackrare.»
Vi vinkade dem till oss. De* voro tre, en flicka
om sju år och tvenne yngre gossar, och hvad flickan
beträffar måste jag verkligen gifva honom rätt. Det
vaT det skönaste barn jag sett. Hon hade guldgult
hår i rika, naturliga lockar, stora, djupblå ögon,
kantade af långa svarta fransar, samt ett fint ovalt ansigte
med små skälmska gropar i kinderna.
Sedan hon sakta skjutit sin yngste, något blyge
broder framför sig fram till oss, böjde hon sig ned och
torkade honom om näsan med afvigsidan af sitt
förkläde.
»Se så, helsa då, Johan,» sade hon med en liten
knuff.
»Hvad heter du, min flicka?»
»Jag heter Brita och han här heter Erik.»
Vi frågade om hon kunde skaffa oss ett glas vatten.
»Kan väl det, bara jag visste hvar jag skulle göra
af pojkarna, för Johan kan inte komma öfver
gäTdes-gården, fattig liten, och källan ligger der nere i ängen.»
»Kan du ej släppa in dem till din mamma?»
»Ah nej då! Både far och mor gå på arbete vid
bruket hela sommaren. Vi ä allt ensamma vi.»
»Men kanske gossarna vilja stanna qvar hos oss,»
sade jag, frestande dem med några kringlor ur min
resväska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
