Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det tog det,» sade hon skrattande och sprang in
efter en kruka.
»Låt inte grinden stå uppe, Erik, så fåren komma
in i täppan,» ropade hon under det hon sprang nedåt
ängen. Vi sågo hennes små bara fötter trippa i
gräset och hennes gula lockar fladdra för vinden. Det
var en vacker syn.
»Du har så ofta tänkt att taga dig ett fosterbarn,»
sade min följeslagare. »Den flickan tyckes mig vara
ett fynd.»
Jag teg, men samma tanke hade fallit mig i
sinnet. Då hon återkom flämtande och blossande röd,
började åter samtalet.
»Det är långt för din mamma att gå hem om
middagarna,» anmärkte jag, »det är ju nära en half mil
fram till bruket.»
»Ja då,» sade Brita, »och derför går hon inte hem
heller.»
»Men hur få ni tre mat till middagen då?»
»Hm! — — Jag kokar väl välling, vet jag, och
potatis med, må hon tro.»
Hennes första hm var ett uttrycksfullt litet ljud,
en blandning af medlidande med mitt oförstånd och
ett litet medvetande om sin egen vigt och förmåga.
Men i allmänhet låg öfver hennes ansigte ett uttryck
af stilla tålamod, som visade att hennes moderliga
och husmoderliga omsorger, hennes ensamhet och
beständiga vaksamhet öfver barnen, icke af henne
betraktades annat än som helt enkla och naturliga pligter.
»Ni äro väl också bra lydiga och snälla mot äldsta
syster?» sade min reskamrat till gossarna.
Hon såg på dem med ett ytterst skalkaktigt leende,
så talande att vi nästan tyckte oss höra henne säga:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
