- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
108

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skärhet i sina drag, var hon, trots en liten blygsam
osäkerhet i sitt väsende, dock snarast en typ af en
sann, tänkande och älskande qvinna.

»O! fortsätt, Åke,» 3ade hon, »stanna icke. Det
du säger intresserar mig så djupt.»

»Det är dock alltför sorgligt för att det borde
intressera dig.»

»Hvarför så? Hvarför skulle jag vara fritagen från
det sorgliga i lifvet? Det har jag aldrig väntat, fastän
jag nu är så öfverhopad af sällhet.»

»Men det finnes vissa olyckor, hvarmed unga
qvin-nor ej böra hafva något att beställa.»

»Icke ens om de kunna vara till en hjelp emot
dem?» sade hon med en rodnad.

»För denna olycka finnes ingen hjelp.»

»Du talar så förtvifladt hopplöst, Åke, att du nästan
skrämmer mig. Du beskrifver honom så förfärlig,
denne Onkel Göran, som lefver som en eremit på sitt
landställe ej långt härifrån, att jag nästan frestas att
fara och besöka honom.»

»Du Elisabeth,» sade han och stannade. »Aldrig.»

Och han drog henne liksom bevarande intill sig.

»Men Åke,» fortsatte hon, »låt vara att hans
ungdom varit en kedja af förvillelser; låt vara att han
förspilt stora gåfvor, att han användt dem till sitt eget
och andras förderf, att han hånar allt och tror på intet,
är han icke så mycket mer beklagansvärd just derför
och skall det icke finnas en återgång äfven för honom?
Tänk om vi kunde förmå honom att komma hit, skulle
han icke värmas af vår lycka, eller hvad tror du? Han
är ju ändå din närmaste slägting. Åke, låt mig
försöka!» Och i det hon bönfallande knäppte sina båda
händer om hans arm, utropade hon blickande upp på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:08:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kavagkant/1/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free