- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
109

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

honom med sina fuktigt glänsande ögon: »huru skulle
han väl kunna motstå mig!»

Det låg en sådan frånvaro af all sjelfberömmelse
i detta ofrivilliga utrop, en sådan känsla af den
öfver-vinnande makten i en innerlig nxedlidande kärlek, att
det skämtsamma svaret som sväfvade på hans läppar
förstummades. Han tänkte säga: »Ja, det skulle allt
vara svårt för hvilken barbar som helst att motstå dig,»
men han teg som en vis man. Huru kunde han också
nännas att gäcka förhoppningen som stod att läsa i
dessa stora milda ögon, som så allvarligt vädjande
sågo upp till honom, den förhoppningen, att han skulle
förstå henne rätt och att hennes innerliga ifver skulle
finna gensvar hos honom.

»Men, min älskade, om du äfven skulle lyckas
förmå honom att besöka oss, att bryta en mångårig vana
vid ett isoleradt lif, tror du väl du skulle kunna skydda
honom från förödmjukelser af andra? Han har icke
valt sitt eremitlif frivilligt. Menniskor kunna i
allmänhet tåla mycken uselhet ibland sig, endast den
vet att förkläda sig på ett eller annat sätt. Men då
ondskan försmår att begagna sig af ens det
obetydligaste draperi, då förlorar den slutligen sin plats äfven
i ganska frisinnade kretsar. I verlden älskar man att
låtsa sig vara bedragen.»

»Du har blifvit vilseförd med afseende på honom.
Det kan icke vara som du säger. Jag skall finna en
punkt, der han kan träffas, och jag skall lyckas att
rädda honom, jag är viss derpå.»

Hon talade med hela den lifiiga entusiasm, som
tron på det ädla och stora i lifvet medför, och hon
hänförde äfven honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:08:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kavagkant/1/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free