- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
112

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jemvigten. Elisabeth sprang ned för de båda
trappstegen, som ledde från terrassen och mötte dem. Åke
följde henne.

»Hvem är ni, och hvarifrån kommer ni?» sade
Ake i en temligen tvär ton.

»Ja, det må en väl fråga,» sade qvinnan med en
nigning, »för"nog ser det ackurat ut som en vore en
regal Iandsstt^kepsJ^a, när en kommer släpandes med
ungarna på det näri*ga viset. Men så ledt är det väl
ändå inte, fast det är illa nog. Annars så har kar’n
min varit fördräng i tre år på Arby derborta.»

»Hos Onkel Göran,» sade Ake med en upplysande
nick mot Elisabeth.

»Just så ja,» ifylde qvinnan, »och hur 3täljningar
och fötrhållanden ä’ der, det vet ingen mer än’difri som
sett’et.* I alla fall så krafia’ vi oss fram der som sagdt
i tre år .Men så är der en, som di kallar för betjent och
han är barons högra hand, och d§t är då en riktig
fiå-buse. För han suger ut folket ^)å alla möjliga sätt,
men inte tror jag att mycket som han pressar ut
kommer i barons fickor, utan det hittar nog ner i hans
egna. Det är min tro. Emellertid så blef Anders
min osams med honom en gång i våras — han heter
hellers Nilsson — och jag var väl med i kramaset jag
också, det vill jag inte neka för.» (Efter som hon blef
ifrigare försvann alltmer det försök till ett finare språk,
hvarom hon i början bemödat sig.) »Men si efteråt,
så tog ja’ dristigheten te mej och gick opp te baron,
och sa’en sanninga midt opp i syna. För si dä’ ha
alltid varit så mä mej, att ja’ vill att rätt ska’ vara
rätt. Men si efter denna stunna, så va’ ingenting te
lags, bära sej åt hur en ville. Nå, nu va’ dä’ så, att
framemot vårsida, så råka Anders te å få hvardags-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:08:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kavagkant/1/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free