- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
113

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

frossa, å dä’ tog så ihop mä’n, så han vardt så
kraftlöser, så herrskapet må tro, dä’ han va’ int’ go’ te å
stiga opp, å han va’ så hvit i syna sojn dä’ hvitaste
läret, å näsa ho’ va’ rakt blå. A dä’ kan väl
herrskapet förstå att ja’ lerka mä’n mä’ ett som annat af tocke
der småre, som en kan hitta på te %lätta, mä’. Inte
längre se’n än i morse, så karta’ ja’ m^ opp i
skorsten å raka’ ner ett halft dricksglés niä^jBot, å dä
blanda ja’ ihop mä’ tjära, en jumfru så* omtrent, å
hade’n te å svälja. Visst pruta han imot, men dä’
fick inte hjelpa. Ja’ va’ int’ riktigt säker om dä’ skulle
utpå maggropen, eller ta’s in, men ja’ tänkte som såy
dä’ gör fäll’ alltid bättre verkan om en får’et i sej.
Men dä’ tycks inte hjelpa dä’ bittersta hva’ en tar sej
te. Di som förstår sej på, di säjer visst att en kan få
nå’t på apoteket, som di kallar för Stina — ja’
kommer tydeligt ihåg namne’, för ja’ tog minnesmärke på
minsta flicka der — & dä’ ska’ bota ackurat på fläcken.
Men si dyrt ä’ dä’, å en så stor samlad styfver har en
aldrig på en gång, för dä’ går just jemt ur hand i
mun, å ändå får en allt nätta på bitarna mer än en
har godt åf. Kan frun tro, att ja’ mins inte den dag
ja’ åt mej rigtigt mätt åf ett mål. Men dä’ ä’ då
dä’-samma mä’ dä’, bara en har någe te stoppa i ungarna,
så får en nog vara nöjd, fast en mången gång får vara
så svång, så dä’ storskriker i skrofve’. Men si, när nu
Anders va’ så der ussliger, då måntro fick di brådt.
Vi skulle bara packa oss åf på eviga fläcken. Vi
stanna ändå begrips, för hvart skulle vi ta’ vägen?
Och så gick dä’ en tid; men i morse, då kom di in
och lyfta’ ut alla våra saker på backen, och körde opp
Anders ur sängen och ut mä’ oss allihopa och så
sattes dä’ lås för dörra. Så måtte ja’ sätta mej i gång

Kerfstedt, Berättelser. 8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:37:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kavagkant/1/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free