Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satt han å såg på, utan att röra så myck^’ som ett
finger en gång.»
»Men hur vet du det,» sade Åke häftigt. »Det är
ju att anklaga för ett halft mord.» **
»Ja, herrskapet må tro’et heller inte, men dagsens
sanning ä’ dä’ ändå, för rättarns jänta ho’ stog å såg
på’et, ho’, bakom en buske. Å fast ho’ inte ä’ mer än
elfva år, så va’ ho’ ändå go’ te å peka ut stället fö?
mej, å hellers hade ja’ aldrig vetat hvar han ble’ å.
Men der låg han, min lille förstfödde pojke, á dä’ va’
inte sä mycket flås i en, som en kunde pusta ut ett
ljus, mä’ en gång. Men se’n den da’n så va’ ja’ så
dödeligt lifrädd för di andra, så ja’ tordes aldrig gå
ifrån dåm, hellers hade ja’ nog gått i dagsverke för
Anders, för dä’ ä’ ja’ nog man för om dä’ kniper, men
nu bara längta’ ja’ derifrån. Vill nu inte fcaptén
föi-barma sej öfver oss, så vet ja’ ingen lefvandes rå’.»
Elisabeth stod tyst vid hans sida. Hon hade den
takten att icke med ett ord, eller ens med en blick
söka inverka på honom. Hon stod till det yttre helt
lugn och trygg, och kastade med sitt parasoll upp små
stenar ur sanden. Icke kunde han ana huru häftigt
hennes hjerta klappade.
»Det brukar just icke vara något godt tecken,»
sade Åke skarpt, »då en tjenare förtalar sin förre
husbonde.»
Hutt! der flög en liten sten högt#upp i luften.
»Och att taga tjenstefolk under sådana
omständigheter som edra, utan annat vitnesmål än ert eget, är,
minst sagdt, betänkligt.»
Der ritades ett Å i sanden, men svängen deröfver
blef, genom något nervöst inflytande, omåttligt stor.
»Hvad förtalet anbelangar, så ha vi uthärdat i tre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
