- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
121

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Men säg mig dock, Onkel Göran, hur har ni fått
en så dålig tanke om menniskorna ?»

»Hvad skulle det intressera er?» sade han. »Ni
tror på dem. Behåll er tro och var nöjd. Jag skall
ytterligare gifva er ett råd, och det är visserligen mera
välvilja deri; än jag bestått någon på de sista
trettiofem åren af mitt lif: lemna mig, ty ni vet icke hvad
ni nalkas.»

»Onkel Göran,» sade hon mildt, »ni nedsätter er
sjelf. Jag fruktar er icke. Hvarför skulle jag frukta er?»

»Nå, som ni vill. Skadan blir er egen. Jag trodde
blott att ni, som är så ung, ännu hade något att
bevara.»

»Hvarför jag tror menskligheten om ondt,»
fortsatte han tvärt efter några sekunders tystnad, »det
frågar ni! Jag var blott femton år, då jag på hela
slägtet började att hämnas en djup oförrätt, som en
enda tillfogat mig. Jag kastade mig in i de högsta
och, som det kallas, de ädlaste kretsar. Tro mig,
Elisabeth, jag fann aldrig en man med nog grundsats
att säga nej till mina lockelser; jag fann aldrig en
qvinna med nog dygd att fly mig medan tid var. De
föllo alla, alla, som flugor för min blotta andedrägt.»

»Då fann ni aldrig någon, som hade en bättre
kraft än sin egen att sätta emot edra frestelser,» sade
Elisabeth.

»Jag fann en,» sade han nästan för sig sjelf, »en
ung flicka, som åtminstone påstod sig eg a en sådan.
Hade hon kunnat motstå mig, hade hon möjligen
kunnat rädda mig. Med henne gick det långsamt —
men det gick. Hon betalade sitt nederlag med sitt lif.
Jag har aldrig sett en sådan sorg som hennes,» sade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:37:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kavagkant/1/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free