- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
125

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

liade med van blick läst hennes tankar, ty med ett
h‘ånskratt kastade han sig lika hastigt tillbaka mot
soffans andra hörn och sade kallt och förnämt:

»Böija om er predikan om qvinnors dygd, Elisabeth.»

Hon försmådde i ädel sjelfanklagelse hvarje falskt
sken, och hon blef stor i sin enkla sanning.

»Måhända är jag värd ert hån,» sade hon ödmjukt, v
»Jag känner mig icke sjelf. Måhända har jag på detta
enda ögonblick förverkat min rätt att tala till er. Och
ändå vet jag att jag kom utan biafsigter endast för att
erbjuda er hvad jag kunde af kärlek och ömhet, för
att förmå er att komma till, oss och dela vår lycka.
Och jag hoppades så mycket,» fortsatte hon med ett
sorgset leende, »jag hoppades att en innerlig
medlidande kärlek skulle förmå upptina isen omkring ert
hjerta.»

Det var som om vilddjuret inom honom fått nytt
lif vid dessa saktmodiga ord. Skulle hon segra öfver
honom genom kärlekens tålamod? Tusen gånger nej
— segren måste blifva hans.

»Och hvad skall jag finna hos er?» Det låg en
dyster skadeglädje i den blick, hvarmed han betraktade
henne ett ögonblick under tystnad. »Lycka säger ni.
Pröfva den först sjélf innan ni erbjuder er att meddela
den åt andra. Tag en ung qvinna i huset, vacker som
ni — ah, hvad säger jag, det behöfves ej ens — ful
om ni behagar. Hon behöfver ej hafva någon annan
egenskap än den att representera den förbjudna
frukten, och jag håller hundra mot ett, att ni innan ett
år gått till ända skall hafva anledning nog att stilla
sjunka i er graf. Jag känner männen och jag känner Ake.»

Hon hade blifvit förfärligt blek. Ormens gadd
trängde in i hennes hjerta, och hon såg på honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:08:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kavagkant/1/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free