- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
126

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med samma hjelplösa och rörande blick, hy armed den
träffade hinden ser tillbaka på sin förföljare, men holi
sade ödmjukt och sakta:

»Det gifves dock en seger, som vinner .sin krona
i sjelfva döden.»

»Väl bekommet,» sade han spefullt.

»Onkel Göran,» sade hon, mildt läggande sin hand
på hans arm, »ett ord ändock innan jag går. Gör er
icke sämre än ni är, förqväf icke i förmätet trots det
goda, som ännu kan finnas qyar hos er. Der måste
under slagget, som be täcker ert hjerta, ändå finnas
någon perla gömd. Det ideala kan icke vara helt och
hållet utdödt hos er — eller ock...» Hon hejdade sig.

»Eller ock. ..,» upprepade han, »fortsätt.»

»Eller ock,» fortsatte hon med styrka, »ligger ni så
djupt fången i någon viss synd, att den håller allt
det ädla inom er i fångenskap och träldom. Är det
högmodet, denna hufvudsynd? Ni föraktar allt och
alla, men hvem gaf er rätt att förakta?»

»Och hvem gaf er rätt att fråga? Och om det vore
som ni säger,» tilläde han stolt, »för hvem aflägger
väl jag räkenskap, annat än för mig sjelf.»

Han hade rest sig upp medan han talade, och hon
gjorde så äfven.

»Och Gud,» sade hon sakta. N -

Måhända hade han aldrig förr hört detta ord
uttalas med det tonfall af djup vördnad och innerlig
hängifvenhet, hvaraf hennes röst darrade. Han stod
stilla utan att röra sig, och ändå föreföll det henne,
som om det fanns något inom honom, som krökte och
vred sig för detta enda ord. Hon blef djerfvare.

»Och hvad skall evigheten gifva er?» sade hon
nästan bönfallande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:08:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kavagkant/1/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free