- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
130

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

huset, vek han af ned åt stallet. »Mattsson,» sade han
till kusken, en gammal man, som just höll på att fodra
hästarna, »sätt för giggen om en halftimme och kör
fram till porten. Du skall skjutsa till stationen och
vara tillbaka om en timme.»

Efter denna korta befallning vände han åter upp
mot hufvudbyggnaden och inträdde i sina rum.

Klockan var öfver nio, och en djup skymning
herrskade i de båda första rummen, hvaraf det innersta
var hans sofrum. Men dörrarna stodo vidöppna till
tvenne andra rum, hvilka voro rikt upplysta. I det
första, en liten salong, stod ett spelbord framför soffan.
Kort, brickor och tärningar lågo ordnade derpå, och en
konsol på hvardera sidan derom uppbar hvar sin
fyra-greniga armstake. Alla ljusen voro tända. Onkel Göran
fortsatte till matsalen, som låg näst intill. Afven den
strålade af ljusen från den stora kronan, som hängde
öfver det rikt dukade matbordet. Det var en stark
kontrast mellan rätternas flertal och gästernes fåtal,
ty Onkel Göran satt der helt allena, och lät under
tystnad servera sig af betjenten, som stod bakom hans
stol. Han åt blott litet, och då han slutligen häftigt
sköt stolen tillbaka och reste sig upp, kunde man
undra, hvartill .all denna lyx tjenade, då den fick så
litet erkännande. ’

Han återvände till salongen och slog sig ned i
soffan. Betjenten följde honom.

»Nå väl, Jean,» sade Onkel Göran, »det är min
tur att göra insatsen i afton.» Och med dessa ord
slog han ut ett kort och tömde ur sin börs en handfull
silfvermynt derpå.

Det var trio-trac som spelades, och under några
minuter hördes endast det dämpade ljudet af tämin-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:08:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kavagkant/1/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free