Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett åkdon rasslade förbi fönstret; Onkel Göran reste
sig häftigt.
»Och nu är det sista gången du kastar din falska
tärning på detta bord,» sade han. »Du trodde jag ej
märkte det. — Bah — du kände mig föga. Om du
spelat ärligt, hvad hade det då varit för intresse
för mig. Emellertid — va la banque! — fort i
din ficka, usling, och så bort med dig. Vagnen
står för dörren — och du har tio minuter på dig.
Marsch!»
Jean rafsade hastigt penningarna till sig och
störtade utan ett ord på dörren. .
Onkel Göran gick in i sin sängkammare och lade
sig utsträckt på soffan. Han hörde åkdonet aflägsna
sig vid den bestämda tiden, och derefter försjönk allt
i djup tystnad. Ljusen brunno utanför, men han
tycktes glömsk af allt utomkring honom. Under den timme
som följde bröts stillheten endast en enda gång, och
det var af honom sjelf, som sakta mumlade: »Si
men-niskan! — hvar stå de orden? De förefalla mig så
bekanta. Är det hos någon af Greklands eller Roms
gamle vise? Ett ord minnes jag från dem — det ordet:
känn dig sjelf! Men som det, hvad mig beträffar, just
icke varit någon connaissance å faire, så har det icke
gjort mycket intryck på mig. Men detta? —‘— skulle
det möjligen stå i–i–Åh nej, då skulle jag
ej ha reda på dem.»
Han tystnade och arbetade fåfängt med sin hjerna
för att reda sina hågkomster, mera af nyck än af något
annat skäl.
Efter nära en timme återkom åkdonet; han hörde
hur det körde ner till stallet. Derefter blef det åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
