- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
142

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

meddela, månne jag tänker på de sex små nysydda
skjortorna, som ligga i lådan, den der lådan, som jag
icke öppnar utan en suck? Irra icke mina tankar hellre
upp på vinden till en viss kista, i hvars ena hörn
befinner sig en liten samling malätet och luggslitet,
hvar-est jag tycker mig kunna lemna min
hjelpsamhets-känsla fria tyglar. Om jag händelsevis natten derpå
ser för mitt inre öga en grupp halfnakna barn, hvars
täcka former blott äro alltför synliga, ja, då är det
möjligt, att jag om morgonen drager upp lådan —
men ljuset, dagen, lifvet skingra så snart nattens
föreställningar, de må nu hafva varit sjukliga inbillningar
eller samvetets ömma maningar. Hur det är, så
insveper jag mina små plagg i en svepduk, skjuter igen
lådan — och väntar på bättre tillfälle.

Och när jag häromdagen, iklädd min nya,
marin-färgade klädning, af en af mina tjenstflickor
öfverspo-lades med en burk anjovislake, så att jag dröp som ett
palmträd under regntiden, hvilken tanke ertappade jag
icke i mitt hjertal Det är onödigt att upprepa den,
den låter sig måhända gissas.

Nu kan man råka ut för värre behandling här i
lifvet än att bli öfversköljd med anjovislake, och man
kan få värre tankar, än jag hade; men sedan jag så
nyligen varit utsatt för detta missöde och erfarit dess
resultat, så vågar jag icke anse mig fullt öfverbevisad
om, att jag skulle år efter år kunna uthärda
förbittrande orättvisor af någon bland mitt dagliga umgänge
och ändå år efter år kunna säga, »älskade tant»,
»älskade Edvard», eller »älskade Mathilda», med , precis
samma tonfall i rösten, som jag hade de der dagarna,
då våra första vänskapsband knötos.

Har. du, min läsare, någonsin betraktat en mal?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:08:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kavagkant/1/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free