Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då jag om våren ser de tjocka, hvita maskarna, huru
de sno in sig i de bästa tyger, huru de småningom
af-slita de äkta helylletrådarna, huru de fylla hela
om-gifningen med små korn samt huru de slutligen lemna
efter sig ett stort tomrum, då tänker jag på de hjertan,
der bitterhet och sjelfviskhet fritt herrska. Det går
kanske ej så fort, men det undergräfver det bästa, det
ädlaste. Jag vill icke såra läsarens känslor med att
längre begagna första person — nog af — det finnes
sådana hjertan.
Under dylika mindre angenäma sjelfbetraktelser
tillryggalade jag vägen mellan min bostad och
småskolan. Jag var nemligen direktris i en
fruntimmersför-ening, och såsom sådan ålåg det mig att hvarannan
månad en viss lördags middag infinna mig der för att
granska barnens anmärkningsböcker. Barnen skulle
då defilera förbi min person, och det var min
skyldighet att vid denna revy kasta förebrående blickar på
dem, hvilkas böcker icke befunnos tillfredsställande.
Om under någon period af mitt lif mina’ blickar
lyckats göra intryck på folk, så har jag ingen anledning
att förmoda, att det var under den tid jag var
direktris i qvarteret Hvita korpen.
Men det var nu emellertid hvarken om mig sjelf
eller om barneü, jag skulle tala, utan om lärarinnan.
Huru väl jag ser henne, mamsell Beata K., med sitt
välvilliga aasigte, sina grofva drag, sitt ena öga och
sin ytterst snäfva, svarta klädning. I skolan lyckades
det henne stundom att antaga ett rigtigt grymt
utseende, och att åstadkomma en sådan metamorfos,
anser jag ännu för det största bevis på skåjiespelartalang,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
