- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
144

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag hittills bevitnat. Hon hade en vana, då man
mötte henne på gatan, att, med ett uttryck af glad
öfvérraakning i sitt ansigte, tvärstanna, göra en djup,
lodrät nigning och sedan oförtrutet skynda framåt
igen. ,

»Ja, ni kan ej tänka er, hur glad jag är, att jag
har fått den här skolan,» sade hon, sedan barnen
störtat ut med sina böcker. »Det var en rigtig herrans
hjelp. Nu är jag alltid till hands och kan höra, när
faster Sara ringer, och passa på henne alla stunder på
dagen. Jag får 250 kronor öfver, när jag afräknar hyra
till lokalen, ljus och ved, det är ju rigtigt storståtligt.»
Och dervid log hon så förnöj dt, att hela hennes ärliga
ansigte sken dervid.

Yi pratade ännu en stund, till dess genom den
på glänt stående dörren en vresig röst hördes mumla
åtskilligt, af hvilket jag förnam slutorden:

»Ingen påpasslighet, ingen uppmärksamhet.»

»Förlåt,» sade mamsell K. hastigt, »hon tycker det
blir långsamt, stackars faster. Hon är så ovan vid att
jag dröjer, när fristunden är inne.»

På eftermiddagen gjorde jag ett besök hos en
äldre dam, som i flera år varit bunden vid sängen.
Hur samtalet vred sig, kom jag att fråga, om hon
kände mamsell K.

»Ja, visst. Ingen känner henne bättre än jag. Yi
ha varit de bästa vänner alltsedan vår barndom. Hon
är nästan den enda, som numera besöker mig. Alla
andra ha tröttnat upp, men hon är trogen.»

»Hvad är det för en gumma hon har hos sig?»
frågade jag.

»Ack,? det är en lång historia.»

»Skulle ni ha något emot att berätta mig den?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:08:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kavagkant/1/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free