- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
145

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den gamla damen reste sig upp på armbågen och
betraktade mig ett ögonblick.

»Godt,» sade hon, »ni skall få höra den.’* Ni är
visserligen den första och blir helt säkert den enda,
som hör den af mig, men jag ser på er, att ni tager
det på allvar.»

Dereffcer lade hon sig ned igen och började:

»Gumman ni frågar efter, var kusin till* Beatas
fader och kom i huset vid moderns död. Hon kallades
allmänt i familjen för faster Sara och hade det
vresigaste och stridigaste lynne, man gerna kan tänka sig.
Men det var, besynnerligt nog, just den egenskapen,
som bevekte Beata att öfvertala fadern att taga henne
i huset. Beata hade sitt hufvud för sig. »Just derför
att hon är så stygg och elak, bör man så mycket mer
älska och omhulda henne, på det man rigtigt måtte
kunna smälta upp henne,» sade hon, »ty så gör ju Gud.»

Detta blef nu, jemte vården om fadern, hvilken
hon hängifvet älskade, den trettonåriga Beatas
lifsupp-gift. Hon klagade aldrig, men jag vet, att hon led
obeskrifligt under fasterns tyranniska väsende, hvilket
tilltog, i mån som hennes åtrå att blifva fru i huset
strandade.

Beata hade fått en efter den tidens anspråk
särdeles god uppfostran. Hon måste visserligen tillkämpa
sig sina kunskaper under de mest vidriga
omständigheter, men hon härdade i detta, som i allt annat,
troget ut; och hon hade dock en tröst, som under alla
svårigheter uppehöll och stärkte hennes mod, och det
var hennes vänskap för och gryende kärlek till Erik
Thorbjörnson, en gosse, som bodde i samma hus och
som tycktes fått gåfvan att upptäcka hennes hjertas
fördolda skatter och alldeles se bort från bristerna i

Ker/stedtj Berättelser. 10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:08:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kavagkant/1/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free