Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
börjat ledsna vid medlen till dess uppehållande. Vid
den tiden var Erik verkligen jägmästare, och han var*
hvad som var underligare, trogen sin barndomskärlek.
De hade icke skrifvit till hvarandra — men han
kom.
Beata var borta den eftermiddagen, bjuden af den
rike enklingen på en utfärd till landet. Erik träffade
endast faster Sara. Hur det gick till, vet jag ej
alldeles, men han reste utan att se Beata.
Några dagar derefter hade den rike enklingen fått
sin korg, och de sju barnen långt uppe i Norrland
återfått sin guvernant.
Efter ännu sex år var fadern död, konkursen
ut-agerad, fastern giktbruten och förlamad bunden vid
sängen, och Beata broderande vid fönstret, trots sitt
ena öga, från tidigt på morgonen till sent på qvällen.
Då hände det underbara, att Erik återkom än en gång.
»Beata,» sade han, »vet du att jag sökt dig här
förut?»
»Mig!» sade hon med bestörtning.
»Jo, jo, jag kunde just tro, att du ej visste det,
det är ju så likt henne, den illpariga käringen
der-inne, och en ,dåre var jag, som for, utan att se dig
sjelf. Men nu är jag här och tänker icke släppa dig.
Bostället är i ordning — tre rum och kök — ligger
lite’ ödsligt, men vi ska’ nog veta att trifvas, vi två.»
»Ack, jag kan icke,» sade Beata och vred sina
händer.
»Hvad är det för spektakel, lean du inte?»
»Hon ligger ju derinne alldeles hjelplös, Erik.
Alla afsky. henne. Hon eger ingen i verlden mer än
mig. Jag har henne på mitt ansvar. Om jag inte får
taga henne med mig, så kan jag inte komma.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
