- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
149

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och hjertliga ord, och det föreföll, som om hela hennes
hjertas ömhet sökt sitt föremål i den vresiga och
sjelf-viska gumman; men ändtligen — det var ändå en
morgon för två år se’n, kom hon in till mig helt
strålande och glad, och det var som om hennes tungas
band‘brustit.

»Ser du, Augusta,» sade hon, »jag måste säga det
till dig. Jag har gått och burit på en börda nu i
många år. Bostället, trefnaden, hemmet, ja, till och
med kärleken kunde jag ju försaka — men den der
misstanken — ack, hur den har tryckt mig. Men
härom qvällen blef jag viss på, att han icke evigt skulle
misskänna mig — och ser du, hvad här står i bladet
i dag,» och hon pekade med fingret på en dödsannons.
Det var jägmästaren Erik Thorbjörnsons.

»Jag fick den der förvissningen samma afton han
dog,» sade hon sakta. »Han gifte sig aldrig och nu
vet han, att jag älskat honom hela mitt lif, fast jag
icke kunde svika min pligt för hans skull. O! nu vet
han det.»

»Ni skulle bara sett henne, hur lycklig hon såg ut.
Det må nu vara, att det var ett eget sätt att fira sin
älskades död, men jag förstod henne godt.»

Jag yet icke, om det låg i sjelfva ämnet, eller om
den gamla damen* hade en större talang att berätta,
än jag att återgifva hennes berättelse, men säkert är,
att jag var rörd, och intrycket af hvad jag hört satt
qvar i mitt hjerta ännu, då det nästa gång blef min
tur att besöka skolan,, och sitter der än.

Mamsell Beata stod, som vanligt, i katedern och
utförde sin uppgift lika troget och anspråkslöst som
alltid, men i mina ögon hade^ hon fått ett nytt intresse.
I dag hvilade det dessutom-ven viss sorgsenhet öfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:37:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kavagkant/1/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free