- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
150

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hennes drag, som jag aldrig förr bemärkt, och som
gjorde, att jag äfven nu stannade qvar efter barnen
för att utbyta några ord med henne i enrum.

Det låg kanske någon sympatetisk darrning i min
röst, då jag frågade efter gumman, som kom mamsell
Beata att förlora sin hela förmiddagen hårdt
tillkämpade sjelfbeherrskning.

»Ah jo,» sade hon, och tårarna runno strida utför
hennes venstra kind, »det är klent nog, det; hennes
sjukdom har antagit en ny form, som gör det ganska
svårt att sköta henne utan att göra henne illa. Men
det är icke det,» fortsatte hon afbrutet, »utan det är
folks afyoghet emot henne, som går mig så djupt till
hjertat. De komma hit och säga mig rent ut, att det
är fasligt, att hon aldrig dör, och att hon är endast
till plåga och besvär för andra. Som om hon gjorde
någon för när! eller vore någon enda menniska till
besvär! Jag vet, hur mycket jag ber Gud, att hon
skall få lefva, till dess hon får det rätta barnasinnet
och kan få ingå i Herrans glädje. Och i det fallet
börjar jag att hoppas. Det tyckes, som om hennes
hjerta började vekna för Guds ord. Men att folk
kunna vara så hjertlösa mot en stackars nittioårig
sjukling, det smärtar mig så djupt, det sårar mig så
obegripligt,» och hon försökte qväfva sina ärliga
snyft-ningar i sin stora bomullsnäsduk.

På hemvägen såg jag en syn. Om man kunde
tänka sig himmelriket, liksom Andersen gör med
konungarikena i sina sagor, såsom tillstängdt med en
dörr, och man vidare kunde tänka sig, att någon
mensk-lig hand eller någon mensklig gerning kunde öppna
denna dörr (något, som jag enfaldigt måste bekänna,
att jag icke tror), men om så vore, då tänker jag, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:08:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kavagkant/1/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free