- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
151

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den nittioåriga gumman skulle stå derinnanför och
vänta med handen på låset, till dess der kom fram ur
dödsskuggans dal en gestalt sam hon kände. Då
«kulle hon för en rädd, blygsam knackning öppna på
vid gafvel, och mamsell Beata skulle stiga öfver
tröskeln. Den svarta, snäfva bombasinsklädningen var
lemnad qvar, och hon hade en vid, sid drägt och
tvenne klara ögon att möta det strålande ljuset. Men
hon gjorde som hon alltid brukade, hon tvärstannade
med en glad öfverraskning på sitt ansigte och neg —
hastigt och lodrätt, men djupt, djupt och med helt
andra känslor än någonsin förr. Och den gamla, som
nu blifvit god och ung, föll till hennes bröst, ty nu
förstod hon allt, hvad hon hade gjort henne.

Månne någon af mina läsare pröfvat på, hvad det
vill säga att hafva en långvarig tandvärk? Sjelf har
jag en liten erfarenhet i detta stycke och har gjort
mina små reflektioner deröfver. Jag har märkt, att
sedan naturens första häftiga motstånd mot smärtan är
brütet, så kan man gå vecka efter vecka och bära
plågan med temligt tålamod tills, man vet ej huru, det
kommer en dag, då, utan att lidandet förökats eller
den fysiska svagheten är större än eljest, man vrider
sig som under ett outhärdligt qval, och man tycker
sig icke vara i stånd att lefva ens en timme till under
sådana smärtor.

Det är ungefär sammalunda med bärandet af en
lifssorg. Man har, efter det första förtviflade
motståndet, påtagit oket. Det ligger der dag efter dag, år
«fter år, det gnager, det tynger, och måhända är det
af den beskaffenhet, att det äter sig in i lifsrötterna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:08:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kavagkant/1/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free