- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
152

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och stjäl all lefnads glädje — men man har vant sig*
dervid, <man bär det tidrymd efter tidrymd utan att
känna bördan annorlunda, lidandet häftigare. Men då
kommer der plötsligt en natt eller en dag, då, utan
yttre anledning, man kommer att draga ett andedrag
af vårluft, af befrielse, och då är det, som om bördan
med ens tryckte ned till jorden. Kontrasten framstår r
taflan rullas upp, alla de djupa såren börja med ens
att blöda.

Det var under en något så när liknande
sinnesstämning ’ jag en ruskig oktobermorgon begaf mig af
till salutorget för att söka fiska upp en lax till en
förestående supé. Det småduggade, och den sena
dagnin-gen tycktes ännu ämna låta vänta på sig, så att jagp
vid passerandet af ett visst gathörn med glädje
erinrade mig, att just der bodde en person, till hvilken
jag kunde göra mig ett litet ärende och sålunda
för-drifva några minuter, emedan jag fann, att jag begifvit
mig allt för tidigt ut.

Personen var mamsell Carolina Pegrell, som hade
en liten industri af att i sitt eget rum hålla en
försäljning af gamla kläder. Och dermed är ärendet röj dt.
Jag visste ej, huru jag skulle komma fram med detr
ty det är simpelt, och jag nämner det ej gerna i bättre
sällskapskretsar — men — jag säger det hastigt ock
lätt — ett faktum var, att jag ,hade en aflagd rock
insatt för att säljas.

Mamsell Carolina bodde då i ett rum, beläget
innanför ett brygghus, och det var med möda jag
genom de tjocka molnen af het ånga, som fylde detta
senare, kunde upptäcka hennes dörr. Jag knackade
på åtskilliga gånger utan resultat, till dess en af
bykgummorna ropade till mig: »Frun kan lika så gerna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:37:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kavagkant/1/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free