- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
153

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gå in med ens, för menniskan derinne lär inte höra,
om man också knackade på med trumpinnar.»

Jag hade endast en gång förut sett mamsell
Pe-grell och aldrig förr besökt henne, men jag tog
tillsägelsen i akt och steg in.

Rummet, hvaruti jag inträdde, var ytterst litet och
lågt samt luktade fukt så starkt, att jag knappt tyckte
mig kunna draga andan. Det låg också till hälften
under jorden, och det enda fönstret var just i
jemn-höjd med gatstenarna. Dess ena ruta var dessutom
betäckt af ett hvitt pappersark, hvarpå med stor och
ranglig stil orden: »Här försäljes gamla kläder» voro
prentade. Rummet bar ock syn för sagen. Kring alla
väggar hängde packor af olika persedlar, hvar och en
med sin lilla påsydda lapp med pris och egarens
initialer. Jag märkte der mången rikt garnerad klädning,
som numera urblekt och skrynklig predikade en
allvarsam sanning. En liten gaslampa kastade ett matt
sken öfver det hela, men jag kunde i halfdunklet alls
ej upptäcka mamsell Carolina, hvarför jag satte mig
ned på en ranglig stol vid fönstret och väntade. Men
bäst jag satt, nådde några brutna ljud mitt öra, först
svaga och otydliga, men småningom tilltagande i styrka.
Min^ vid skymningen nu vana syn såg då, ledd af
ljudet, den gamla mamsellen knäböjande framför en stol
invid sängen. Hennes uppslagna bibel med glasögonen
på låg på bordet bredvid lampan, och hon höll nu ett
ensligt samtal med sin Gud. Jag steg tyst upp för
att aflägsna mig, men dörren var tillbommad, och en
hes röst ropade till mig genom springan: »Frun får
lof och ge sig till tåls ett litet rappande, tills vi få
rulla det här stora åbäket till ett bykkar förbi dörren.»
Jag hade således ingen annan råd än att sätta mig ned

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:08:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kavagkant/1/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free