- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
161

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

någon klagan. Hon hade alltid tänkt ringa om sig
sjelf, och hon ansåg det måhända naturligt, att han
skulle föredraga en annan.

Ett år derefter fick hon ett bref. Det var ett
nödrop från den förra flickv^nn£ifvfcti 1)Ön, att hon måtte
besöka henne i StockhoM^ skyncfeamt och hemligt.
Hon reste; hon smög sig bort från sin farbrors hus en
morgon och begaf sig på väg. En sorgens och brottets
tafla mötte henne. Mannen flyende och efterspanad
för förfalskning. Ett spädt barn — en döendé moder.
Hon dröjde der, tilla allt var öftfer, begrafning,
utmätning, och från det öde hemmet begaf hon sig
tillbaka med den lille. Hon hade aldrig beräknat
svårigheterna, hon var sjelf så%inenlös, mjn farbroderns dörr
stängdes för henne:’ Hon sökte sigf en enslig bostad,
ung SQm hoji var, Qch vi bodde tillsammans några år.
Jag vet ej, om hon förstod orsaken, hvarför hennes
vännjtf$l>etraktade bodfönstren, då hon på gatan gick
dem förbi — som vanligt klagade hon aldrig, men hon
upphörde att söka dem, och ingen sökte henne. Men
hur hop äjskacle sin lille’ foiÉerson! ’Han hette Herman
och vdfr ett älskligt bårn. Hans joller, hans smek,
hans leenden ersatte henne allt. Hennes ömma,
kärleksfulla natur gick helt och hållet upp i honom. Den
enda gång, hon hänsvftade på sin egen ställning, var
en morgon, då han tydligt och klart, samt efter
ovanligt kort tid, upprépade för henne sin första utanlexa.
Då såg Kon på mig med ei> fuktig blick och sade, med
handen på hans hufvud, »det är han, Carolina, som en
gång skall återgifva mig jnitt förlorade anseende.» Men
huruvida hon var lämplig att ingifva fasthet och kraft
i en karaktär, så svag och så obestämd som detta barns,
det vill jag ej bedöma. Dä föreföll mig hennes sätt

Ker/stedt, Berättelser. 11

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:08:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kavagkant/1/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free