Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingen visste, hvad hon förlorat. Men hon var för
alltid skyddad för brist.
Det var vid denna tid hon började besöka de
fattige och särdeles fängelserna, och jag vågar tryggt
påstå, att det icke finnes en nödstäld i denna stora stad,
som icke fått hjelp af henne eller rättare genom henne.
Hon har ett sätt att få och ett omdöme att gifva, som
saknar like och, hvad som är det märkvärdigaste, hon
har lärt att vara sträng på sitt eget kärleksfulla sätt.
Hon bodde alltid qvar i sitt lilla rum och kunde
icke förmås att flytta. För några år sedan byggdes
ett stort hus vid gafveln af det hus, hon bebodde,
och värden kom in till henne. »Ert fönster blir
förtäppt nu, mamsell Kylander. Nu få vi lof att taga
detta rum till en mörk handkammare.»
»Ack, låt mig behålla det. Jag tänder mitt lilla
talgljus. Jag vill helst behålla det, om ni vill vara
så god.»
I två år lefde hon så. Hennes syn började att
lida. Då rördes till och med den obildade husvärden
till medlidande. Han tog, utan att hon begärt det,
med stort besvär och till men för husets symmetri, upp
ett fönster på en annan vägg, och så fick hon ljust igen.
Jag förebrådde henne en dag hennes envishet i
detta stycke.
»Förstår du icke, att han kunde komma tillbaka
och icke våga fråga efter mig,» sade hon med en rädd
hviskning. »Han måste finna mig, der han lemnade
mig.»
»Hon hade verkligen en sådan der kärlek, som tror
all ting, lider all ting och hoppas all ting,» sade
mamsell Pegrell med ett visst vädjande till mig.
Jag nickade ett stumt svar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
