- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
166

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Men», och den gamla mamsellens ögon lyste som
stjernor, »hon blef icke heller gäckad. I förra veckan
kom han.»

Jag kunde icke qväfva ett utrop.

»Jo, jo,» sade mamsell* Carolina med en belåten
nickning, »ingen kommer på skam^ som förtröstar på
Herren. Det var på aftonen det knackade på hennes
dörr. Han behöfde icke vara rädd att fråga efter
henne, ty han hade rigtigt tjenat ut sina år, femton
tror jag .det var. Det var visst för ett rån. Men han
var sjuk och uppgifven — han hade gått hela vägen
från Carlsten och hit, och han tog fram en plånbok
innanför sin slitna tröja — den innehöll 1000 riksdaler.

»Tag dem, moder,» sade han, »det är intet blod på
dem, men -de~äro alla vätta af ångertårar. Jag har
förtjenat dem på fästningen, och hvarenda dag i dessa
femton år har jag tänkt på denna stund och på dig.
Och här är mitt betyg från kommendanten om godt
uppförande under hela tiden. Låt mig nu lägga mig,
kära moder, ty jag är mycket trött.» Och hon lade
honom i sin fina säng, och hon kysste ömsom hans
bleka panna och kommendantens betyg och sade många
gånger, att det var henne tusen gånger dyrbarare, än
om det varit en fullmakt på ett stort pastorat. En
sådan hade förr hägrat i hennes framtidsdrömmar, nu
var hon nöjd som det var. Det kunde hon ju äfven
vara,» sade mamsell Pegrell med stark öfvertygelse
och ett nytt vädjande till mig. »Det förirrade lammet
hade i dubbel bemärkelse hittat hem.» I morse var
jag hos henne. Det var öfver då.

»Ser du hur hvit och ren han ligger,» sade hon,
»och med hvilket barnsligt tycke. Jag var tidigt ute
i dag och samlade några aspqvistar. Bladen ha blifvit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:08:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kavagkant/1/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free