Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hängde ett par skor till skylt, hvars make en aldrig
har sett här i trakten, och att fina herrskaper kom
farandes och bestälde af skoftnakar Jan Petter, och att
–ja, det var inte värdt att tala om, för du har
inte så’nt gry i dig.»
»Säger du det,» sade han och såg henne i ögat.
»Men tänker du aldrig på skilsmessans långa år?»
»Åh, di slank väl åf, di med, tänker jag.»
»Yet du, Kari,» sade han med en suck, »ibland
önskar jag, att du aldrig hade den der stugan. Jag
är så lätt om hjertat och har inga sådana der stora
funderingar. Jag arbetar från morgon till qväll och
sjunger min visa och är förnöjd, men du qväljer dig
ständigt och jefcit med omsorger och det bara för
stugans skull.»
Hon tänkte svara: »Jag är inte socknens vackraste
jänta för jo skull,» men det teg hon med.
»Kära* Jan Petter,» sade hon i stället med en knyck,
»bry dig inte, du; du* kan allt slippa n’a, om hon är
dig så tung en börda.»
»Så ja, Kari mi’, inte ska’ du bli sinnter för så
lite’. Nog vet du, att jag vill ge mitt rödaste
hjerte-blod för dig.»
Yid dessa mildt uttalade ord kastade Karis
humör om. Hon slog hastigt armarna om hans hals och
brast i gråt.
»Jag förstår mig inte på mig sjelf,» snyftade hon,
»jag har ett gtyft sinne, så jag vållar dig bara
sorg. Ibland tycker jag, att det är du, som är för god
för mig.»
»Har en skulla hört tocket prat förr,» sade Jan
Petter helt förlägen, fdfc så behändig hade han aldrig
förr sett Kari. • ^Du skall att bara du kan vara mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
