- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
177

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sade han, i det han tog hennes hand, »och önska er
ett långt lif,» och i det han böjde sig ned öfver henne,,
hråskade han: »Vill ni lofva att hålla dörren öppen
för mig, när helst jag kommer?»

»Det vill jag, Jan Petter.» t

»Och vill ni tala för ’mig, om det skulle behöfvas,
och jag inte kan göra det sjelf? Yill ni fälla ett godt
ord för mig, ni farmora?»

»Du behöfde väl inte bess om det inte, du Jan Petter.
Jag brukar inte lasta nå’n på baken jag, allra minst dig.»

»Så Guds fred med er då, farmora, och heder och tack
ska’ ni ha;» han skakade trohjertadt hennes hand och
gick ut till Kari, som stod qvar på förstuguqvisten.

»Hvad är vackert en töcken här qväll,» sade
han; »hvad . verlden är nöjsam att lefva i, och hvad
alla menniskor äro vänliga och lj^sh»dliga.»

»Det kaii väl vara si och så med det ibland.»

»$ti% ipte för jnig te minstingens. När jag
kommer i gårdarna med min lästknippa, så ropar di på
ytångt håll: »välkommen på dig, Jan Petter,» och när
jag går min Täg, s¿ skriker di: »Kom sáfete igen, för
det blir rigtigt långsamt efter dig, Jan Petter.»

»Ja, det är du det. Det är inte alla, som stå så i
gunsten som du.»

»Åh pytt; men ser du, det är en så välsignad sak
åt£vha ett lätt sinne och ett godt samvete. Att vara
ung oclj glad, stark och frisk och dertill ha en käresta
och så fcunna^ sjunga se’n, det*äe något det. Men nu
skall jag väl gifva mig af, och du skall väl ge mig
litet resekost på vägen,» tilläde han, i det han
skälmaktigt nöp h^íine i örat.

»Det vét jag visst. Det tog du olofvandes nere
vid brunnen.»

Kerfstedti Berättelser. ’ 12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:08:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kavagkant/1/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free