- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
181

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Så du behöfver icke gå öfver ån efter vatten, du
Erik, allra minst till andras fästefolk,» sa’ farmora igen.

»I behöfver inte hjelpa till,» sade Kari, när
hem-manssonen gått, »jag sköter nog mina affärder sjelf.»

»Jag håller bara mitt löfte,» sade gumman
saktmodigt. »Inte ska’ det komma an på mig, om icke
dörren är öppen.»

Kom så det fjerde året utan ett ord eller en rad.
Kari hade blifvit blek om kind, men Jan Petters namn
nämde hon ej. Det led mot hösten. Hon gick ofta
bort i dagsverke hos kyrkvärdens. Der var också en
ung son, och Kari var alltfort den fagraste flickan i
bygden. Det var en qväll, hon kom hem utsläpad, då
brast ändtligen det länge qväfda ovädret löst.

»Jag lider det inte längre,» sa’ hon och slängde
halsduken i soffhörnet. »En kunde nu sitta vid en
stor bondgård. Det finnes penna och bläck i verlden,
hvar helst man kommen. Jag kan inte gå och slita ut
min ungdom på det hår Viset. Kanske han redan är
gift med någon otäck utomländska för resten.»

»Hvad som kan ha händt honom, men det har inte
händt honom, var viss på det,» sa’ farmora och försökte
resa sig i sängen. »En kan inte undra på att
tålamodet tryter dig, stackars min flicka, men jag ber dig så
vackert, håll ut än ett år. I min ungdom, Kari, så
gaf man inte. bort sitt hjerta mer än en gång. Jag
väntade i tio år på farfar din, jag.»

»Och fattigdom och eländ^ fick I för besväret,»
sade Kari harmset.

»Du skå’ inte håna det du inte känner, Kari. Tungt
arbete va^cj^t dagen lång, men ser du, vi höllo
hvarandra så iiAei^igt kära och aldrig tröt kakan för oss,
fastän vi många gånger betänkte oss innan vi bröto

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:08:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kavagkant/1/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free