- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
188

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Hvad här var vackert förr i tiden,» sade han.
»Jag minns, jag tyckte att det inte kunde finnas en
fläck i verlden, så vacker som den här.»

»Det är inte stort annorledes här nu, än det har
varit,» sade Kari.

»Nej, det kan nog hända,» sade han och suckade,
»det är nog likadant, som det var. Det är bara att jag
inte mera kan se det.»

»Du talar så sorgligt, Jan Petter, och så ser du
dig om ideliga, så du rigtigt skrämmer mig. Du måtte
ändå vänta på någon.»

»Ser du, Kari, det är just det jag ville tala med
dig om,» sade han hviskande och med en skygg blick
åt sidan, »det får nog lof att bli slut oss emellan, för
du kan aldrig ta’ en töcken en som jag.»

»Hvad är det som våller då? Det är ju inte något
fel på dig efter hvail jag kan se, bara du får af dig
det der långa skägget.»

»Jo, det är ett fel,» sade han doft. »Jag kan aldrig
mer gå ensam på en landsväg. Jag hör dem jemt
trafva efter — jag kan inte mer gå ensam. Du kan
skratta åt mig, för det är ju tydligt, att du inte kan
förstå det, men i alla fall är det så. Jag kan inte
känna mig trygg annat än när du är med — och om
du skulle följa mig kring socknen på mitt arbete och
hemta mig när jag ska’ hem igen — det kan ingen
menniska begära af dig, och så vore det en sådan
skam och ett sådant spektakel för dig inför folk.»

»Det kunde en väl stå ut med att bära,» sade Kari
efter en stunds tystnad. »Men kanske du inte kunde
känna dig trygg ändå?»

»Är dét möjligt, Kari?» sade han med rörd stäm-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:08:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kavagkant/1/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free