- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
192

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

försnillningar, och det har händt, att de största och
dyrbaraste stenar blifvit på detta sätt undansnillade
och först genom underliga omständigheter kommit i
den europeiska marknaden. Vanligen tjena dessa
stölder de stackars fångarne till ingen nytta, ty det hör
till sällsynthetérna, att någon enda undgår det rysliga
ödet att lefva och dö i dessa dystra isiga trakter.»

»Tig pojke,» sade Jan Petter och slog hammaren i
lästen så det klang i stugan. »Det der förstår du inte.
Du får vara hemma från skolan i morgon och slippa
lexan i dag.»

»Hvad går åt dig far?» sa’ Kari, »ska’ du snäsa
pojken på det viset? Du rakt skrämmer lill Anna, och
det är så olikt dig.»

»Lägg bort strumpan, Kari, och följ mig ut. Du
kan ge mig påsen, som jag gaf dig att gömma på
vinden för länge se’n.»

Hon lydde honom, men hon vardt så svag på
benen, och det var då icke hennes sed. *

»Var snälla nti barn och samsas, medan vt är borta,» ,
sade hon i dörren. »Ha ett öga på de små, Erik du.»*
Han gick mycket fort, och han flåsade, det hörde
hon. Han stannade icke förr, än han kom ned till
sjökanten, just på det stället der granarna stå som
tätast, der satte han sig ned på stenhällen. Han satt
länge med hufvudet lutadt i händerna, och månskenet
lyste så klart, att hon tyckte, att hon kunde ha
räknat barren på träden öfver dem.

»Vi ha varit gifta i åtta år nu, Kari,» sade han
till sist. x

»Det är just jemt det,» sade Kari, »for det var i
september.»

»Jag har aldrig hört ett knotande ord af dig på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:08:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kavagkant/1/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free