- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
193

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den tiden,» sade han, »en trogen hustru har du varit
mig, det är visst och sant, och tugt har du haft det,
det förstår jag godt.»

»Jag har aldrig klagat, hvarken för Gud eller
men-niskor,» sade Kari, »och jag har haft mycket godt med,
så inte behöfver du bekymra dig för den saken.»

»Skulle du gerna vilja ha stugan påbygd, Kari?»
sade han. »Du mins hur mycket hon låg dig om
hjer-tat förr i tiden.»

»Jag har just inte tänkt på det på sistone,» sa’
Kari, »det är godt vi reder oss\ändå, när barnena bli
större. Det är väl annat, som trycker mitt sinne.»

»Men aldrig kan det bära på en sådan sveda som
mitt,» sade han. »Vet du hvad jag har i påsen här?»

»Nej.»

»Det är just sådana stenar, det, som pojken läste
om. Ack, jag gifte mig med dig, Kari, och jag nästan
hoppades, att du skulle bli sträf och katig emot mig,
för jag färtjente inte annat, men du blef alldeles
tvärtom, du. * Och ju tystare, tåligare dfch saktmodigare du
var, dess värre sved det. Jag visste ju, hvart dina
tankar stod, jag visste, hur du tänkt dig stugan och
hemmet, och jag hade makt att göra dig till den
rikaste qvinna i landet.»

Kari satt med nedslagna ögon. Hon var mycket
blek, men hon sade icke ett ord.

»Jag kunde aldrig läsa min aftonbön, Kari,»
fortsatte han, »så snart det började gå opp för mig, att
alla de många stenarna voro stulna. Bön i ett hus,
der det lå^ stulet gods under takåsen. Nej, nej. Ibland
tänkte jag på di stackrarna, som tagit det. De tyckte
det lättade litet, när jag. sjöng för dem, för i början
hade jag litet qvar af mitt humör, och de glömde för

Kerjstedt, Berättelser. 1 3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:37:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kavagkant/1/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free