Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Min barndom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gården, där hon tvingade mig att sätta mig i en
snödrifva.
Jag hade bara skjortan på mig så jag frös
naturligtvis alldeles förskräckligt. Jag gaf därför
upp ett ljudeligt tjut öfver den föga moderliga
behandlingen — mitt enda sätt att demonstrera
emot den väl stränga agan.
Folk i gården kom till och jag hjälptes inom
hemmets dörrar igen. Men jag hade nästan hellre
önskat mig utanför, ty hon slog mig, så jag trodde
jag skulle dö.
Af det sagda framgår, att min mor var af ett
mycket häftigt temperament. Hon kunde slå med
hvad hon fick tag uti. Var det ett vedträd, en
sopkvast eller en eldgaffel, sak samma, lagade
man sig inte kvickt undan, så kunde man hart
när riskera både lif och lem.
Denna hårda behandling från min mors sida
fortgick ända tills jag hade exercerat beväring.
När vi blefvo större brukade alltid den ene af
syskonen gå emellan för den andre och söka
afvända den hotande bestraffningen.
Far lade sig aldrig i mors uppfostringsmetod
med oss. Han var af en stilla och foglig natur.
Mor brukade ofta säga:
»Ni ska ha stryk så länge jag lefver, det kan
ni lita på.»
Och hon höll också ord. Det var som om
hon inte tänkt på att vi växte upp och blefvo
stora. Hon var vår mor — och därmed basta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
