Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Rannsakning och dom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under tiden jag satt på rannsakning, fick jag
flera gånger besök af en varmhjärtad prästman,
förmodligen fängelsepredikanten, som talade mycket
bevekande till mig. Men jag var alldeles okänslig
för alla hans ord och förmaningar.
»Det går väl inte värre för mig än alla andra»,
var det afvisande och otacksamma svaret på alla
hans vänliga ord och föreställningar.
Den sista och afgörande rannsakningen kom
emellertid, då mitt sorgliga och ovissa öde
ändtligen skulle afgöras inför domstolen.
Jag infördes belagd med en grof, skramlande
järnkedja om både händer och fötter. Jag kunde
knappast röra mig, så otympliga och hindersamma
voro mina bojor. Att rymma min väg var dock
hvad jag minst af allt tänkte på.
Tingssalen var full af människor, en del af
mina bekanta voro där, resten ämbetsmän,
poliskonstaplar och vittnen. Efter uppläsningen af
protokollet från de föregående förhören blef jag
tillfrågad, ifall jag hade något att tillägga eller
anmärka.
Nej, jag hade ingenting att tillägga eller
anmärka. Jag blott önskade, att den plågsamma
ovissheten skulle skingras, och jag finge klart
besked om min framtid.
Så lyfte domaren ett papper i handen och
började läsa. Spänningen var för stark, jag höll
på att svimma. Det klack till i mig. Mitt hjärta
klappade så våldsamt i mitt bröst, att jag tydligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
