Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Fängelselif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Där ute kvittrade fåglarna, där sprungo de
oskyldiga barnen omkring och lekte, där strålade
solen, där doftade blommorna, där betade
boskapen på de gröna ängarna, där hoppade den muntra
skogsbäcken mellan stenarna, där ute sjöngo
vågorna sin brusande frihetssång. — — —
Ack, friheten! Den hade jag för alltid
förverkat. Frihet! Ett litet ord, men uti sig
inrymmande allt det dyrbaraste en människa äger här
på jorden. För mig var nu friheten en saga blott.
De grönskande träden, de surrande bina, de lekande
barnen, de doftande blommorna — allt där ute i
naturen talade om det jag var i så djup saknad
af: frid och frihet. När jag nu tänker tillbaka på
denna tid, så är det ett under att jag inte
förlorade förståndet vid tanken på hvad jag för hela
lifvet genom eget förvållande gått miste om.
Hvad än andra människor ägde, var jag en
stackars straffånge, dömd att framsläpa hvarje dag
af mitt usla lif i fängelset. — — —
Som jag redan omtalat blef jag väckt i god
tid nästa morgon. Nu skulle mitt egentliga
fängelselif börja. När jag kom in bland mina blifvande
kamrater på logementet blef jag vederbörligen
»presenterad».
Fångarna voro fördelade på olika logement;
ett dylikt kunde räkna ända till 130 man. I
hvarje logement fanns en ordningsman, vanligen
en af de äldsta bland fångarna. Denne åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
