Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Fängelselif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omgaf sig med ett s. k. »råd», som skulle vaka öfver
ordningens upprätthållande inom logementet.
Jag var redan iförd min fångdräkt af grå
buldan och hade fått mitt nummer; nu blef jag
af ordningsmannen anvisad min plats, där jag hade
att spänna upp min sofmatta — en sådan hade
hvarje man att sofva uti — samt förvara öfriga
små tillhörigheter.
Därefter blef jag framkallad inför
ordningsmannen.
»Tillman 103», sade han i myndig ton, »efter
hand ska’ du nog få reda på ordning och skick
här på platsen. Men ett par saker vill jag som
ordningsman här i logementet säga dig nu genast:
här hålla vi ihop, förstår du. Intet »bråkbinderi[1],
ty det kommer surt efter vill jag lofva. Då blir det
rammelbuljong af, så du kanske inte säger ett knyst
mera. Kan vi bara hålla tillsammans så ska vi
nog förgylla upp tillvaron, må du tro. Du är ännu
grön, förstås, men du lär dig snart, ska du se.
Det nyttar inte att hänga hufvut, inte, ty det har
man ingenting för. Det som är gjordt kan nu
inte göras om. Men nu kommer konstapeln, så
nu kan jag inte säga mer i dag, för resten får
du dina vidare instruxer af rådet.»
Han nickade åt mig, att jag skulle vara tyst
och tänka på hvad jag hört, ty det sades inte mer
än en gång. Jag blickade omkring mig på mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
