Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Oskyldigt i arresten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och kände sig mycket ångerfull öfver uppträdet
oss emellan. Han hade nu skiftat sinne och
valrätt ödmjuk. Han öppnade dörren på glänt så vi
kunde ha en liten språkstund.
»Hör nu, Tillman, det var ledsamt det här.
Men det kan väl bli bra igen, hoppas jag.»
»Ja, men med detta kan jag inte vara nöjd»,
svarade jag, djupt kränkt öfver den oförrätt jag
lidit. »Jag skall nog få råd hur jag skall göra,
bara jag väl kommer ut», muttrade jag, mera för
att skrämma än som ett verkligt hot. Han förstod
hvartåt jag syftade, och hade jag gjort allvar af
hotet, så kunde det blifvit nog så hett för
konstapel Janson.
»Käre Tillman», bad han så bevekande, »hvad
skulle jag väl tagit mig till? Om jag inte vältat
skulden på er, så hade jag själf fått sitta emellan,
och Tillman vet ju, att jag har hustru och barn.
Jag hade mistat min plats tvärt, och hvad skulle
jag då ha tagit mig till?»
»Ska jag då låta udda vara jämt?» frågade
jag, ty jag förstod undermeningen i hans ord.
»Ja, ja, just det ja, Tillman», återtog han
ifrigt, »och jag lofvar på heder och ära, att när ni
kommer ut ska ni få ett halft stop brännvin och
mera till längre fram, bara ni inte gör sak af det här.»
Jag var icke utan hjärta i bröstet, och därför
lät jag som sagdt »udda vara jämt». Och för att
säga hela sanningen gjorde mig det där löftet
ganska försonligt stämd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
