Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. ”Den förgyllda ligan”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än om den stränge direktören. Han hade dock
en mycket god sida, han hjälpte nämligen på allt
sätt de fångar, som skötte sig. Detta hviskades
ockå man och man emellan, och då jag hörde det,
blef jag verkligen glad, ty jag hade nu börjat
tröttna på mitt supiga lif och önskade bli en
hygglig människa, det vill här säga en hygglig
lifstidsfånge. Ty det är nog lättare sagdt än gjordt att
midt ibland utstuderade brottslingar af alla slag
försöka bli en riktig människa.
I samband med denna önskan började jag
likaledes hysa ett hopp — visserligen mycket
svagt, men det var likväl ett hopp — om att
ändtligen än en gång blifva en fri man och slippa
ifrån det eländiga träldomslifvet inom
fängelsemurarna.
Här skötte jag mig också som en hel karl,
hvad jag själf skall säga. Jag smugglade aldrig
med brännvin, men väl med böcker och tidningar.
Ty andra böcker än bibeln och psalmboken och
ett par, tre andra böcker af religiöst innehåll
bestods icke af fängelset.[1] Och sådana böcker voro
icke i min smak. Religiösa böcker — bibeln icke
undantagen — tyckte jag var det tråkigaste, jag
visste. Jag vet ej, om det var det gammalmodiga
trycket eller det gammalmodiga stafsättet eller det
för mig obegripliga innehållet eller kanske allt
detta sammanlagdt, som gjorde att jag nästan blef
i misshumör, så snart jag bara såg en bibel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
