Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. ”Den förgyllda ligan”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Romanläsning var däremot riktigt i min smak,
och ju mera spännande intrigerna voro desto bättre.
Inga andra än riktiga röfvarromaner dugde. Det
måste handla om stöld och inbrott, om mord och
våld och blodsutgjutelser. Ju mera bloddrypande
och hårresande desto mera njöt jag af läsningen.
Mina favoritböcker voro långt ifrån att
uppväcka några ädlare känslor hos mig, ty att
beständigt läsa om brottslingars och dåliga
människors bedrifter och klammeri med polis och
myndigheter måste ju tvärtom verka motsatsen. Ja,
jag går så långt, så jag påstår, att dylik läsning
väcker till lifs det allra sämsta hos människan och
befäster en brottsling i hans brottslighet. Och för
en person, som valt brottet till sitt lefvebröd, ger
läsandet af en sådan bok uppslag och idéer till
planerande och utförande af nya brott vid
frigifningen från fängelset. Sådan läsning som t. ex.
»Den förgyllda ligan i Paris» och »Den svarta
fröken» voro böcker, som särskildt föllo mig i
smaken. När jag hade en sådan bok i cellens
ensamhet, frågade jag litet efter den öfriga
världen. Men den dag, eller kanske jag borde säga
natt, skulle likväl randas, då jag för alltid komme
att upphöra med dylik läsning. Röfvarromanen
skulle upphöra att längre tjusa mig. Trollkraften
skulle brytas och mina tankar riktas på
allvarligare ting.
En söndagseftermiddag, just som jag satt och
läste i min favoritroman, »Den förgyllda ligan»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
