Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. ”Den förgyllda ligan”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan vi äro själar; ni är en odödlig själ, Tillman,
och denna själ kan förloras eller frälsas, och ni
är själf ansvarig för hvilketdera det blir. Yi äro
skyldiga aflägga räkenskap inför Gud en gång,
huru vi användt det dyrbara jordelifvet. Och
jordelifvet är inte målet, det är endast medlet för något
högre.»
»Men Gud, fröken, Gud, hvem är egentligen
Gud? Jag kan inte se honom, hur kan jag då
veta, att han finnes till? Jag kan väl inte ge
mig till att tro på något, som jag inte vet finns till.»
Den ädla damen — Gud välsigne henne! —
blef mig inte svaret skyldig.
»Har ni tänkt på, Tillman, att hela världen
är full af saker och ting, som vi hvarken förstå
eller begripa, som vi hvarken kunna se eller
höra och hvilka likvisst äro till och äro lika starka
verkligheter som de ting, vi se och uppfatta med
våra fem sinnen.»
»Ingen har likväl kommit tillbaka från de
döda och talat om sina erfarenheter där. De döda
tiga, och vi höra ingenting ifrån dem.»
»Och likväl finns det en annan värld, en värld
mera verklig än den vi lefva i. Det är endast
vi, som äro så tröga, så blinda, så döfva, att vi
inte förmå uppfatta något af denna världen,»
»Jag vill inte gärna disputera, men hvad
tjänar det till att tro på Gud och på en odödlig själ
och allt det där?»
»Mycket», kom det snabba svaret, och nu var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
