Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. ”Den förgyllda ligan”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag fångad i min egen fälla, »mycket, ty det jag
verkligen tror på, det gör jag. Om jag tror, att
jag har eller rättare är en själ, så handlar jag i
öfverensstämmelse därmed, och tror jag på Gud,
så aktar jag mig för att utföra sådana handlingar
eller uttala sådana ord, ja, jag vaktar mig till och
med för sådana tankar, som jag känner och vet
vara Gud misshagliga. Tror jag, att jag är en
evighets varelse och att likaledes alla mina
medmänniskor äro det, så kan jag omöjligt lefva bara
för det närvarande, för dagen, för ögonblicket,
görande hvad det lägre i människonaturen lyster och
åstundar.»
Hon talade med en öfvertygelse och en värme,
som gjorde ett djupt intryck på mig. En präst
kunde inte tala bättre, tyckte jag.
»Vi talade om Gud», fortsatte hon, ty jag
tyckte, att jag rakt ingenting mera hade att säga,
»men nog har ni känt något inom er, Tillman,
som dels gillar och dels ogillar de handlingar, ni
begår och de tankar, ni tänker?»
Frågan ställdes så direkt till mig, så jag inte
kunde annat än medgifva detta.
»Hvad är väl detta ’något’ annat än Gud,
som inte alls är så långt borta eller är så svår
att finna? Och säger oss inte det vi kalla
samvetets röst, hvilken röst inte är annat än Guds
röst, att det onda straffas och det goda belönas?
Och ger inte erfarenheten samvetet rätt i detta?»
Åter måste jag göra ett medgifvande. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
