Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Mitt första eldsdop.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kväll, efter slutadt dagsverke, hade en stunds
gemensam bön tillsammans.
Vi hade nämligen efter hand blifvit allt flera
som kommit på allvarliga tankar. Härtill hade
nog predikant Carl Anderssons besök i fängelset
bidragit mycket, där han dels predikat och dels
enskildt samtalat med fångarna. Han hade ju,
efter hvad jag hörde, tillåtelse från högre ort att
besöka fängelserna inom hela landet. Sådana män
borde det vara flera.
Han var redan död, när jag frigafs från
fängelset, eljest skulle jag uppsökt honom och tackat
honom för all uppmuntran han var för mig.
Hvilken präktig man han var, full af kärlek och
medlidande med oss olyckliga fångar 1
Jag nämnde att vi hade en stunds bön efter
det vi slutat vår arbetsdag. Men detta var en
beständig nagel i ögat på våra fiender. Det var
djärft af oss att så utmana våra förföljare, men
vi menade väl med det och ansågo att vi hade
rätt därtill. Det var en verklig styrka för oss,
dessa små bönestunder, hvilka vi regelbundet hade
sedan vi fått en civil förman i smedjan, d. v. s. en
icke straffad person, som också var allvarligt
sinnad.
Dessa bönestunder voro de andra till lika
stor förtret som de voro oss till glädje, och det
fingo vi nog kännas vid också. De hade beslutat
att de skulle förmå oss att tröttna, hvarför de
igångsatte en systematisk förföljelse emot oss,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
