Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. En skeppsbruten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett besynnerligt infall, tänkte jag vid mig
själf, men gjorde likväl strax som han bad mig
om. Jag tänkte sedan efteråt, att måhända ville
han, sedan alla gått till hvila, komma till tals
med mig enskildt, eller också rörde sig någon
annan dunkel känsla inom honom, en känsla rörande
någon nära förestående olycka.
När jag höll på att lägga ihop hans kläder,
så som han ville ha det, säger han i halfhögton:
»Hör du, Tillmani»
»Var det något mera du ville?»
»Jag bara tycker», säger han helt oförmodadt
och likasom han länge gått och tänkt på det, »jag
bara tycker, att du, som eljest är så förståndig,
kan ta för godt så’na enfaldiga historier, som stå
att läsa i bibeln. Allt det där, vet du, är bara
listigt hopsatta fabler, som prästerna sedan inbilla
enfaldigt folk, för att de själfva ska få styra och
ställa efter sina egna tycken. Du kan väl då
åtminstone inte tro allt, som står i bibeln, Tillman?»
»Men», invände jag, utan att egentligen ge
något direkt svar, för att inte uppväcka någon
strid, »jag är bra mycket lyckligare nu, sedan jag
började läsa bibeln. Och mitt samvete anklagar
mig inte längre.»
Jag hade likväl sagt mera än hvad han tålde.
Tillfället var i öfrigt mycket olämpligt för en
diskussion.
»Prata nu inte persilja om samvete och tocket
där», utbrast han med hetta», det där är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
