Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Cellstraffet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sökte trösta honom och återkalla lefnadsmodet,
men han tycktes vara fullständigt oberörd af allt,
hvad jag talade till honom. Lifvet hade förlorat
allt värde för honom. Det låg något af tärande
lifsleda och sorgsen öfvergifvenhet i hans skygga
och svårmodiga blick.
Ibland var det något bättre med honom, men
så försjönk han på nytt i grubbel och svårmod,
och då måste man noga passa på honom, att han
inte gjorde sig något illa.
Hur det slutligen gick med honom, om han
blef frisk igen eller han blef vansinnig, eller om
han rent af till sist lyckades utföra sin hemska
föresats, kan jag ej säga. Han var kvar på
sjuksalen, när jag blef benådad och lämnade fängelset.
I samband härmed anser jag mig böra nämna,
att alla dylika stackars olyckliga af vederbörande
fängelsebefäl behandlas med den största ömhet
och det lifligaste deltagande. Man gör allt för att
skaffa dem lindring i deras lidanden och om
möjligt återställa deras hälsa igen. Men fängelset är
intet sanatorium, och livad en längre tids vistelse
i cell åstadkommit kan tyvärr i de flesta fall
hvarken doktor eller sjukvårdare godtgöra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
